09 november 2005

+Film -Sociala Bea

Idag kom jag mig iväg på Philm med Ralf Daniel vi såg R-Point. Trevligt sällskap, längesedan jag träffade båda två så bara det var kul sen så var filmen en positiv överraskning. Hade ju hört att den skulle vara bra men var ändå skeptisk. Men en film som får mig att sitta mend spänd rygg nästan hela tiden och tom får mig att hoppa till och vilja blunda måste ju vara en bra film :-) Men jag saknade någon att hålla i handen.

Idag beställde jag The Descent från www.discshop.se, den borde ramla ner hos mig på fredag eller på måndag, jag kanske skulle ha beställt Dog Soldiers oxå men får väl hyra den istället. En film jag hoppas fyller upp till de förväntningar jag har. Det verkar som jag kan få med lite folk från jobbet på att se den. Flera som verkar intresserade och det vore ju kul för det är inte en film jag vill se ensam.

Idag var jag den lilla trista Bea som satt med sin bok (Patient 67) i ett hörn i fiket och hög musik i lurarna (Du & Jag Döden med Kent). Det väckte nog en del nyfikenhet. Vanja kommenterade på förmiddagsfikat att jag drog mig tillbaka från världen och undrade hur det var. Hon fick mest ett "Mmm" tillbaka. På lunchen satt jag och åt och läste och även då satte sig ingen vid mitt bord, skönt att få vara i fred. Men på eftermiddagsfikat (som det serverades tårta till men tyvärr bara tårtor med massor av grädde så jag åt 2 Brandtskorpor vilket gjorde att Niklas som bjöd på tårta tittade lite konstigt på mig, men som konsult på firman kanske han inte är så insatt i att jag inte tål grädde) så kom 2 av mina arbetskamrater och satte sig vid mitt bord och försökte konversera, de skojade med mig om mitt asociala beteende. Jag orkade ärligt talat inte lyssna utan skruvade upp ljudet och fortsatte att läsa. Han tom läsa ut boken. Så jag fick nöjet att läsa ut en bra bok idag dessutom. Rekommenderar Dennis Lehanes Patient 67 till alla som gillar thrillers. Nu blir det The Science of Discworld II: The Globe som får göra mig sällskap till fikat och lunchen ett par dagar tror jag. Det verkar som somliga tror att jag gjorde det för att få uppmärksamhet, suck, ibland vill jag verkligen bara dra mig undan inte vara den sociala Bea. Det är lite mycket i mitt lilla huvud just nu och jag behöver få reda ut mina tankar. Tror jag skall göra så på fikat resten av veckan att jag hämtar min kopp med te, och några skorpor/knäckemackor och går sedan och sätter mig i soffan i andra änden av våra lokaler. Då kanske jag slipper vara social.

Frågan om huruvida klädval kan pigga upp en kom upp idag, vad tror ni blir man gladare av att ex. ta på sig en kycklinggul tröja? Själv vet jag inte. Jag trivs rätt bra i svart när jag känner mig nere. Men det är klart om man som någon föreslog tar på sig en kycklingdräkt så är det svårt att låta bli att dra på smilbanden när man ser sig själv i spegeln. Kanske skulle jag ta på mig kaninöronen i morgon i brist på kycklingdress?

4 kommentarer:

Anonym sa...

Blev du lika blåst som jag på slutet av den där boken?

Béatrice Karjalainen sa...

Vågar inte avslöja för mycket av boken men vist man blev lätt förvirrad av den :-) Gillar sådana böcker. Det är som sidohistorien i Bone Collector av Jeffrey Deaver. En underbar vändning.

Anonym sa...

Jo, hela skivan är underbar. Det blir på något sätt personligt. Trots att det är en hel skiva.

MaMaMia sa...

Jaaa! Patient 67 är ju hur bra som helst! :-)

Ha det bra!

MiaD