Oj vilken igenkänningsfaktor

Läste denna artikel om boreout och det var som att läsa om mitt jobbliv så som det var innan semestern. Understimulans är vidrigt om man är arbetsnarkoman. Nu sa jag förvisso till istället för att fejka att jag var upptagen och jag bad kontinuerligt efter att få något att göra men efter ett tag ger man ju upp. Då sitter man där och läser aftonbladet och håvar in sin lön ändå och känner sig rätt värdelös.

Just nu har jag heller inget att göra direkt men vet att det är saker på G så jag hoppas något av det landar på mitt skrivbord och inte bara på kollegans för då kommer det bli tack och adjö när jag har mitt uppföljningssamtal med chefen i slutet av september. För att hamna i den känsla jag hade där innan semestern vill jag inte göra igen för då finns det risk att det som förra blogginlägget handlade om aktualiseras igen, dvs depression. Idag var en sådan där dag jag lika gärna hade kunnat gå hem efter lunch men för syns skull satt jag kvar till strax innan det var normal hemgång undrar nu varför egentligen då det var kanonväder ute (eller ja jag fastnade i en diskussion med en semesterledig arbetskamrat så jag kom mig aldrig iväg). Jag slösurfade lite, läste några artiklar som kanske är nyttiga att ha i bakhuvudet och en presentation av en arbetskamrat men inget av det var några måsten utan det var mer "Håll Bea sysselsatt så hon inte flippar ur". I artikeln kan man läsa:

Hotas du av bore-out?
Enligt de schweiziska konsulterna visar sig boreout framförallt genom tre symptom: Avsaknaden av ambitioner, ointresse och att man är uttråkad på jobbet. Därtill kommer allstå strategierna för att verka mer upptagen än vad man är. De säger att en person, som svarar ja på minst fyra av följande frågor, antingen redan
lider av boreout eller snart kommer att drabbas:

Jag svarade på frågorna

- Ägnar du dig åt privata sysslor under arbetstid?
Ja

- Känner du dig underutnyttjad eller uttråkad?
Så var det i flera månader innan semestern nu vet jag inte ännu, vi har liksom inte kommit igång.

- Låstas du ibland jobba, fast du inte har någonting att göra?
Nja inte direkt, men visst jag är på arbetsplatsen och någon kan ju tolka det som att jag jobbar.

- Är du trött och utarbetad på kvällarna, även om du inte har utsatts för stress?
Jupps men det kan ju lika gärna bero på anemin. Men jag känner mig ofta psykiskt slut och nedstämd efter en arbetsdag.

- Är du ganska otillfredsställd med din arbetsinsats?
Nej inte när jag får göra det jag är bra på och får den tid som behövs men när det begärs saker på orimliga tider inom något jag inte är så haj på så känner jag mig inte tillfreds med det jag tvingas lämna ifrån mig typ en dag före utsatt deadline.

- Ställer du dig frågor om nödvändigheten av ditt arbete?
Ja eftersom jag inte haft något att göra har jag ju undrat om jag behövts, om jag haft fel arbetsplats osv...

- Skulle du kunna göra färdigt ditt jobb snabbare än vad du gör?
-Ibland drar jag ut på något för att ha något att göra nästa dag oxå men oftast är det tidspress de gånger jag har något att göra så då drar jag ju inte på det.

- Skulle du föredra ett annat arbete, men är rädd för att tjäna mindre?
-Delvis. På pappret har jag egentligen mitt drömjobb.

- Skriver du privata e-brev under arbetstid?
Jupp det händer. Framför allt skriver jag blogginlägg,

- Är du ointresserad eller ganska ointresserad av ditt arbete?
Nä inte direkt, men när jag hålls utanför så blir man ju tillslut ointresserad av att söka info själv oxå.

Fan vad pissigt mitt jobb låter när man sammanställer det så här. Hmm.... kanske får nämna några ljusglimtar; arbetskamraterna har nog världens bästa, flexibla arbetstider, kul produkt, spännande område, kul att åka på mässor/konferenser och när jag väl får göra det som det är tänkt att jag skall göra så älskar jag att få gräva ner mig i ett kundcase.

Tror jag skall ta och köpa boken Diagnose boreout

Andra bloggar om: borout, depression, jobb, arbetsmiljö, understimulans