#camino2013 - dag 3, etapp 3 - Pamplona-Puenta de la Reina

Augusti 15 - 26.9 km

Sov uruselt igen. Vaknade hela tiden. Vaknade 05:55 klev upp klockan 06:00. Hade tänkt vara iväg klockan 07:00 senast men allt gick långsamt. Behövde dessutom torka strumporna som inte torkat under natten. Fick använda hårtorken för att torka dem. Såg till att stoppa i mitt spanska sim-kort och skickade koden för att aktivera datatrafiken.

Men 07:20 var jag utanför hotellet och väntade på en gps-signal. Gatan som kvällen innan hade varit så full att jag nästan fick panik låg nu öde förutom några barägare dom sopade upp glas mm. Hade ju tänkt ta en ledig halvdag här men ingen idé när allt skulle vara stängt pga en högtidsdag. Fin timing. Skickade en bild på instagram för att testa datatrafiken, funkade finfint. Nu kan jag skicka upp bilder utan att oroa mig för datatrafiken.

Tillslut sa klockan att den hittat satellit och jag började gå. Var skönt att ha tagit ut vägen dagen innan. Men när jag hade kommit en bit insåg jag att jag hade glömt slå på klockan. Smartbea.

Dagen började med stadsvandring och jag följde silvermarkeringarna genom staden.

 Solen gick upp när jag passerade parken. Fantastiskt fint.

Och i utkanten av Pamplona kom jag på att jag hade glömt ta ut pengar kvällen innan som planerat. Hittade en bankomat och när jag kom ut därifrån kom holländaren från lunchen i Zubiri förbi. Gick ut och hälsade och vi slog följe. Han går snabbt. Vi gick in på en brödaffär för att han ville köpa frukost och till min förvåning hade de ett färdigpaketerat glutenfritt bröd. Köpte de,t även om paketet vägde massor, och ett paket med mjukost.

Vi gick vidare genom stan, förbi universitetet som är anledningen till att Pamplona är en rätt stor stad idag. Och snart var vi i Cizur Menor 5 km utanför Pamplona. Där var deras lilla affär öppen och jag köpte ett äpple och en persika. Persikan åt jag medan vi lämnade staden. Underbart god men oj så kladdig. Kände mig helt tom på energi trots frukten men visste ju att jag hade mat i väskan. Vi gick och pratade och snart var stadslivet slut och vi gick ut i naturen igen. Jag gick i mina sandaler och hade tänkt byta när det blev grus men fick inte några stenar i skon så jag fortsatte.

Det började gå uppför ganska direkt och Adrian som jag fick veta att han hette var mycket snabbare än mig så jag fick kämpa.

När vi hade gått i 2 timmar så satte vi oss på en bänk i skuggan och åt frukost men jag fick inte i mig mycket. Brödet var toktorrt och osten hjälpte inte mycket. Och försöka svälja ner med vatten som smakade simbassäng var svårt. Dumt nog behöll jag brödet i väskan tänkte att kvällens härbärge kanske hade en brödrost.

När vi satt där kom det förbi en massa människor. Vi hade sett en stor grupp nere i Cizur Menor. De var tyskar som hade börjat i Lourdes i Frankrike. Snittade minst 40 km/dag. Och mannen vi pratade med var minst 65.

Efter maten fortsatte vi igen men nu började det gå väldigt mycket uppför. Jobbigt som attan. I Villatuerta hade de en vattenfontän med vatten som smakade bättre då jag bytte i mitt. Det började nu gå rejält uppför och jag halkade efter Adrian men tog in på honom nerför. Men i en lång uppförsbacke hojtade han att han skulle fortsätta när jag stannade för vila och vi sa hejdå. Han skulle dessutom längre än mig denna dag så vi ses nog inte mer om inte hans ömmande benhinnor stoppar honom.

 Jag fick kämpa mig uppför berget och medan jag gjorde det sköts det ett hejdundrande fyrverkeri någonstans nerifrån där jag kom, först lät det som salutskott. Stannade och fotade lite på vägen upp för att få lite vila. Men tillslut stod jag uppe på toppen Alto del Perdón och kunde titta på konstverket tillägnat pilgrimerna. Fint där uppe trots en massa vindkraftverk längst med hela bergskammen.

Köpte mig en iste från en vagn där. Lade i en halv resorb och drack upp. Resorben hade dock inte löst upp sig ordentligt och frätte på tungan. Men jag fick väl i mig saltet jag kände att jag behövde.

Nu var det dags för neråt. Min specialitet. Skuttade fram i de lösa stenarna (små rullstenar, livsfarligt). Passerade folk och allt kändes finfint trots sandaler.

Men så kom det några trappor och på en av dem stack det upp armeringsjärn. Tänkte att de där måste jag se upp för och fortsatte skutta ner men började tänka för mycket och han precis tänka "sluta tänka, låt fötterna göra jobbet" och då fastnade ena sandalen i ett armeringsjärn och jag föll. Folk runtomkring mig ohhh:ade men jag var snabbt upp igen och hade bara skrapat ena knät jättelite. Blödde inte ens. Däremot slog jag i högerhanden så jag fick ett blåmärke i handen.

 När jag kom ner passerade jag en grupp män som stod samlade runt en madonnastaty, gick förbi så stilla jag kunde. Vände mig om och knäppte ett kort på dem innan jag gick vidare.

 Tillslut var jag nere från berget i byn Uterga där jag åt lunch 2 stekta ägg med bacon och paprika och pommes. Man får verkligen pommes till allt. Min mage som inte gillar fet mat.

Satt där lite väl länge. Pratade med en äldre tysk och fixade med mitt spanska simkort i telefonen. Jag är rätt säker på att jag köpte ett paket med telefoni och datatrafik samt en voucher för mer telefoni och datatrafik. Men telefonin funkade inte så jag ringde deras engelska support och fick veta att mitt kort bara hade datatrafik. Suck jag hade läst slarvigt. Min första ringpott gick åt för att aktivera datatrafiken.. Fick använda vounchern för att få € 5 att ringa för. Behöver ju kunna ringa till härbärgen ibland.

Solen sken rätt hårt och jag var lite småtrött och lätt illamående av den feta maten. Men jag knatade vidare. Massor av människor var klädda i vitt och rött. Som de ser ut under tjurrusningen i Pamplona. San ferrín. Många hus var dekorerade med röda vimplar. Måste kolla upp det när jag kommer hem.

 Vägen fortsatte och det växte stora bestånd av björnbär längst med vägen. Lite tortyr bara att inga av dem var mogna.

Snart var jag i Muruzábal och behövde göra valet om jag skulle gå via Eunate eller inte. Stod där och funderade en stund. 2.5 km extra för en speciell kyrka? Men de på forumet hade sagt att det var värt det och jag hade gott om tid. Men solen var verkligen skitjobbig. Glad att jag hade tagit med mig en solhatt.

Men jag knatade på. Det var en hel del lokalt folk dom gick ditåt också. Och när jag kom fram så såg jag ju att kyrkan är speciell med sin 8-kantiga form. Men jag fick inte komma in för de stängde precis när jag kom klockan 13:30 och skulle inte öppna igen förrän klockan 16 och jag fick tigga att få ta en bild på porten i alla fall innan grindarna stängdes. Det var ju en besvikelse men jag fick i alla fall en stämpel.

 Det är en fin kyrka. Synd bara att jag inte fick se insidan.

Gick vidare och nu brände solen verkligen. Skönt när jag kom in i skugga. Fick syn på en brunn som det var en skylt med en kopp på. Tog mig dit och tvättade ansiktet och nacken. Tog vatten i handen och drack 2 klunkar så såg jag den bortblekta cirkeln och sträcket över koppen. Magen vände på sig direkt. Så lunchen fick jag inte behålla. Tänkte nej nu blir jag väl magsjuk.

Lyckades få ordning på min mage och gå vidare mot Óbanos. Missade tyvärr Sir Williams skalle inne i kyrkan då jag bara gick förbi. Nu var det riktigt varmt ute och jag svettades som en tok. Kjolen och tröjan var sjöblöta. Jag kände mig dessutom rejält trött. Kanske pga att jag spydde upp min mat. När jag kom fram till första härbärget i Puenta la Reina tänkte jag att jag tar nästa istället. Komma lite längre in i stan. Närmare när man skall gå och äta. Men på vägen dit mötte jag en tjej från Nya Zeeland som sa att det var fullt men att det fanns platser på det första så jag vände om med henne. Vi mötte tre killar som visade en flyer och undrade om vi visste var vandrarhemmet med pool fanns. Nu var det en karta på flyern så vi visade att det var på andra sidan stan upp för en kulle.

När jag var tillbaka på första härbärget så fick 2 damer före mig i kön de 2 sista platserna. Det fanns plats på hotellet de också hade men det var rätt dyrt. Jag försökte ringa till det längst bort men måste gjort något fel med att slå numret. Kan ringa utan problem till Sverige men lyckades inte lista ut vad jag gjorde för fel inom Spanien. Så det var bara att dra på sig ryggan och knalla genom hela staden och det visade sig att vandrarhemmet grabbarna pratat om var ett albergue dvs ett pilgrimshärbärge. Mitt i stan mötte jag italienaren som hade sängen bredvid mig i Roncevalles. Vi slog följe upp för den långa backen (tänk att 300 m kan vara så långt).

Väl där fanns det gott om platser och vi fick sängar i samma rum igen. Jag tog mig en lång dusch och sen satte jag mig under en av de skuggande taken i den stora trädgården och tog det lugnt en stund. Sen bestämde jag mig för att gå ner på stan. Men först gick jag in och tänkte beställa den gemensamma middagen men nä det var inget jag kunde äta. Så middag på stan alltså. På stan tog jag omvägen via stora vägen så jag kunde fota den fina bron jag hade gått över tidigare för att nå härbärget.

 Svängde av in mot stan där stadens fina kyrka stack fram med sitt utsirade torn.

Hittade ett ställe som hade pilgrimsmeny för € 9. Men innan jag gick in gick jag för att titta på den stora katedralen.

Satt där inne i lugnet en stund. Kyrkan började fyllas på med folk och plötsligt börjande en kvinna mässa någon form av förbön eller något sådant. Alla som var där mässade tillbaka det hon sagt. Sen började själva mässan så jag fick snällt sitta kvar eller rättare sagt stå kvar. Vet ni hur mycket man står upp på en katolsk mässa? Det var körsång och bibelläsning, någon form av predikan innan de försökte döda alla astmatiker med rökelse. Sen nattvard som jag inte tog då jag inte är katolik och tillslut fick jag gå och äta. Det var ansa intressant att få uppleva en katolsk mässa, min första.


Innan jag gick vidare tittade jag ut på baksidan av kyrkan där de hade en fin innergård som var så lugn och härlig. Det var fortfarande så varmt ute att det var skönt att få stå där i skuggan.


På restaurangen fick jag en stor tonfisksallad till förrätt, en köttbit med paprika till huvudrätt och en apelsin till efterrätt. Helt OK.

Efter middagen satt jag i skuggan och pratade med en irländare och en amerikan som jobbade som systemadministratör på Microsoft (han frågade mig om jag visste vad IT var innan han sa vad han gjorde). Han bar en likadan väska som jag har som shoppingväska som enda rygga med 3.5 kg i sig. Fattar inte hur man lyckas.

Gick och lade mig strax innan nedsläckningen klockan 22 och försökte stänga ute alla som satt kvar ute och drack en Massa öl. Förstår inte hur de kan dricka sådana mängder alkohol och sen kliva upp fem-halv sex och gå iväg.

Somnade ändå rätt snabbt.