Föreningsliv för föreningens skull?

Funderade på att först skriva ett inlägg på forumet på Friluftsfrämjandets webbplats för att fråga hur andra halvsovande föreningar gör men när jag gick in på forumsidan möttes jag av:

Hej,
Vårt gamla Forum har bytt namn och flyttat.
Nu finns vi istället på Facebook och heter "Friluftsfrämjandet – Ledarforum".
Välkommen dit!

Jag har inget Facebookkonto och inga planer på att skaffa ett heller så nu kan jag inte ens diskutera ledarfrågor med andra ledare i Friluftsfrämjandet. Kul. Visste inte att ledarskapet i FF mer eller mindre kräver att man har ett fejjankonto. Snart flyttar väl hela siten ut där.

Idag har jag varit på möte med andra lokalavdelningar i Friluftsfrämjandet. Syftet var att dela med oss vad vi gör hur vi får igång mer aktiviteter mm. Gällivare gör 1000 grejer kändes det som, de är 7 i sin styrelse som jobbar med det så uppenbarligen går det ju att göra grejer även om de flesta inte var sådant som ger medlemmar i föreningen utan riktar sig mera utåt.

Jag gillar Friluftsfrämjandet men funderar ibland varför vi så frenetiskt försöker få liv i föreningar som egentligen inte har någon verksamhet och inga som vill engagera sig. Hos oss är det styrelsen som är engagerade (mer eller mindre). Skall vi göra något är det vi som får göra det oavsett om det är måla stugan, hålla igång liften, röja i skogen, hålla igång aktiviteter ex. Knytte och Mulle osv osv.

Vi försöker få fler medlemmar att bli ledare, man måste inte sitta i styrelsen för att vara ledare, man kan hålla sig till att bara ha sina grupper. För att bli ledare måste man gå utbildningar, inte alltid på hemmaområdet och då orkar inte många, de har en familj de vill vara med. Sen verkar många inte kunna tänka sig att jobba ideellt längre "vad får jag för det" är en fråga man kan få höra när man frågar om någon kan tänka sig att engagera sig. Jag själv är Knytteledare, jag får vara ute i naturen varje helg med ett gäng goa ungar som är nyfikna och vetgiriga. Det ger massor tillbaka. Skulle jag varit ex paddelledare hade jag fått vara ute och paddla i trevligt sällskap osv. Nu har vi några som vill bli ledare så de får vi försöka hålla hårt i men andra vi har stått för kostnaden för utbildningen för har inte haft några grupper och hör inte ens av sig till oss längre.

Men det jag kan känna är att många verkar tänka i alla fall när det kommer till vuxenaktiviteter är att de anser att vara med i en förening för att ex gå stavgång eller åka till fjälls, ta en promenad längst med en kulturstig mm varför det, jag lägger bara ut ett inlägg på Facebook och så drar jag med mig mina kompisar. Har föreningar spelat ut sin roll? Är alla som tar initiativ till en aktivitet "ledare"?

Sen så konkurreras det allt mer om både barnens och vuxnas aktiviteter mellan föreningarna för att få in pengar. Om cykelklubben kör MTB, Korpen stavgång, alpina klubben utförsåkning för barn, skidklubben längdskidor för barn, STF vandringar i fjällen osv... så vad blir kvar till oss i Friluftsfrämjandet här i vår lokalavdelning? Jo barnaktiviteterna dit det är svårt att få tag på ledare.

Är det helt ute med ideellt arbete? Hur sjutton skall man få folk att engagera sig, eller skall man skita i det och lägga ner istället? Själv börjar jag tappa sugen lite, har massor med idéer på saker vi skulle kunna göra men när vi är så få så blir det svårt att genomföra. Skulle vilja få till ett tätare samarbete med ex Luleås lokalavdelning men tydligen är det väldigt långt till Boden för Luleåborna. Jag kan tänka mig vara ledare åt Luleåbor om det behövs på plats i Luleå om någon av deras ledare kan ställa upp hos oss med något vi inte har folk till.

Vad skulle man kunna göra för aktiviteter som lockar in folk att engagera sig? Något som inte kräver en ledare till att börja med? För det är ju också ett problem, har man ingen utbildad ledare har man ingen som kan hålla i en aktivitet som andra kan tänka sig att bli ledare för också och ta klivet in från ingenstans till att gå en ledarutbildning och bli ensam och hålla första aktiviteten tar verkar ta emot för en hel del människor.

Vad fick folk att engagera sig mer förr både som ledare men också som aktiva medlemmar? Lilla Boden har haft perioder med över 1000 medlemmar idag är vi inte ens 100. Då hade man sektioner för allt möjligt och åkte iväg på en massa roliga saker. Jag menar man hade ju familj och jobb även förr.

Just nu känns det som jag är med i föreningen för föreningens skull inte för att jag skall få göra roliga aktiviteter eller dra med andra på sådant. Många diskussioner känns mer som de handlar om hur man skall få in pengar i föreningen för att överleva snarare än att diskutera varför finns vi till. Varför skall vi överleva.