Väcktes brutalt av att sambon sa sitt namn - Henrik Bylund, jättehögt. Tog ett tag innan jag fattade att det hade ringt i hans mobil och han svarade. Det var hans mor som ringde kl 10 för att gratta honom och för att berätta att de kommer hit den 30:e för att gå på något kulturevent.
Lyckades inte somna om men låg kvar i sängen ca en timme innan jag gick upp och dukade fram frukost och sambons paket, han firar sista året som trettinånting. Vi hade bara ett barn hemma och eftersom Henrik vaknat först så var det ingen idé att sjunga.
Efter frukosten slappade jag fram till 12:50 då jag lyckades ta mig utanför dörren med kameran och stativet i ryggan. Ute var det fortfarande ljuset även om man kunde ana att solen snart skulle börja dyka nedåt. Dessutom var det dimma/dis ute idag igen och -4 grader, vitt, vitt, vitt. Diset satte sig rätt snabbt i håret och jag blev vithårig. Tågbron över kanalen mellan Svartbyträsket och Lillavan var även den vit idag.
Jag hade tänkt att gå över till Fagernäs och gå upp bland forten och ta en sådan där hit och dit-promenad där jag bara följer ett skoterspår ser var det leder, hoppar på ett annat osv... Men så fick jag för mig att följa Moråsvägen istället och kanske ta ett kort på Spånkyrkan på sågverket, jag kunde ju alltid sen gå via vandringsleden runt Stora Avan tillbaka mot Fagernäs. Stannade vid Spånkyrkan och tog ett kort, irriterad över att staketet kom med i bild, klättrade upp på en snöhög för att i alal fall minska mängden staket. Grinden hade varit öppen när jag passerade men jag hade inte vågat gå in, tänk om någon skulle komma eller inte se mig och låsa. Så med staket fick det bli. Mitt emot stod InfraNords knallgula vagnar så i min jakt på att fånga lite färg riktade jag kameran även dit.
Jag fortsatte längst vägen och stötta på denna stolpe, vad sjuttsingen kan den ha använts till mer än att glädja en person på jakt efter färg? Nu hade jag grönt, gult, rött (jo et fanns lite blått i bilden med det gula tåget oxå men det räknas inte riktigt).
Efter Moråsvägen kom en skoter och burnade rakt upp för en stor snöhög och ner på andra sidan. Aha vad bra snöskotrar har kört på vandringsleden över avorna då kan jag ju gå där som jag hade tänkt. Klättrade över snöhögen och ner på andra sidan. My god vilken jobbig snö. Det var inte tillräckligt många skotrar som kört här så snön var fortfarande rätt mjuk och idag var det dessutom sådan där jobbig snö, mellanting mellan blötnö och torrsnö, klibbig men halkig. Att gå ända bort till där jag kunde ta mig över Moråsleden och upp i skogen bakom Fagernäs skulle ta en evighet. Omplanering. Gick fram till fågeltornet och ut på Stora Avan, kaveldun tittade upp ur snön. Kul för just kaveldun hade jag tänkt fota häromdagen men då kunde jag pga lågskor inte ta mig till dem. Idag hade jag dragit på mig kängorna. Dagens foto får därför bli på kaveldun i snödis. När jag lämnade platsen och fågeltornet kom en ursöt hund rusande mot mig, dess matte ropade den tillbaka och jag funderade på att fråga om jag kunde få ta några kort när den rusade fram i snön men det såg ut som de var på väg att vända.
Tog mig tillbaka på skoterspåret även om jag nog hade kunnat gena över Stora Avan på ett mjukt skoterspår bort till Moråsleden. Såg en man gå/springa längre bort på sjön, såg sjukt jobbigt ut. Skoterspåret bort mot Svartbjörnsbyn var också mjukt och svårgått och inte bättre blev det av att jag trampade ner i ett hål vid en trumma under leden och fastnade med foten. Jäklar så ont det gjorde. Han precis dra mig loss innan 2 skotrar kom i full fart och blåste förbi mig där jag precis legat i snön. Lätt haltande innan jag fick ordning på foten igen tog jag mig fram genom skogen. Och vilken skog sen. Tyngd av snön hängde grenarna och bildade tunnel. Knäppte en bild med mobilen (iPhone 4S) som vill göra hela världen blå på vintern.
Foten gick till sig och jag kom ut på Norra Avan där ännu färre skotrar kört så det kändes som en evighet innan jag var uppe på gångvägen. Där kom en skoter mot mig i full fräs, igår var det en fyrhjuling. I Svartbjörnsbyn kör man visst lite som man vill på cykel- och gångvägarna. Jag tog en lite annan väg än de två tidigare dagar jag gått här, gick längst bort innan jag svänge av ner mot Buddbyträsket. Blir någon kilomenter längre och jag hade ju en latdag i onsdags att ta igen. Bättre att ta igen lite varje dag än att behöva planera in 2 mil på söndagen. När jag kom ner till Saxvägen gick inte Buddbyträsket ens att ana och inte heller skogen och bergen på andra sidan. Det var helt vitt. Hittade en ensam liten björkdunge att ta kort på. Egentligen var björken knappt synlig i fotot den heller men jag valde att dra upp svärtan och leka med clarity och kontraster för att få till en bild jag gillar. Menoriginalet är rätt ok det också så jag publicerar båda.
Fortsatte bort mot Sundbron där jag hade fotat Prästholmen ifrån igår. Idag gick det inte ens att se Prästholmen, tänk så olika det kan vara. Precis innan bron kom jag ikapp två andra som var ute och gick. De i träningskläder, jag i överdragsbrallor, täckjacka, ryggsäck och kängor. Gick med lätthet om dem på det hårda underlaget. Kvinnan sa till mig när jag passerade "Dig tar vi rygg på med den farten". Svarade att jag inte kunde lova att dra dem runt hela vägen i kängorna, tungt. Hakade av dem rejält ett tag mensen stumnade mina ben eller så gick ajg i andra tanakr och plötsligt var de ganska nära bakom mig, då lade jag på ett kol igen. Här skall ingen om. På den långa raksträckan på Gammelbyvägen (som verkar heta Sundbrovägen på vissa kartor) gick jag och räknade avstånd med hjälp av lyktstolpar, räknade ner mot en mil vilket jag nådde i slutet av campingen. Nu var allt hem extrakilometer att lägga till latdagen. Skulle bli ca 3. Valde idag att gå längst vattnet och inte förbi kyrkan. Träffade på en man som stod med kamera och stativ och fotade vita trädstammar. Skulle nog bli en fin bild. Vi talades vid om vädret, dåligt för kometer och norrsken, om fotografering och hur mycket det finns att fota bara man tittar. Jag önskade honom lycka till med bilden och gick vidare. Skrattade när jag gick förbi nordpoolen och läste vad som stod på busshållsplatsskylten. Länstrafiken har tappat bort en bokstav. Eller betyder det att bussar som stannar här går till Nordpolen?
Nästan hemma ringde jag hem och frågade om jag skulle handla något. Hade kommit på att jag glömt köpa ägg till tårtan. Nä inget behövdes. Stannade till på Kioskpiraten och köpte mig en Snapple Ice Tea. Var så sjukt törstig. Hävde i mig den så fort att det blev alldeles kallt i magen. Fick flashbacks från caminon där jag ofta drack iste varma dagar. Längtan.
Pausade klockan och gick in på ICA och köpte ägg innan jag traskade de sista meterna hem igen. Det blev totalt
13,13 km. Det betyder en promenad på 12 km i morgon med andra ord. Får klura på en ny runda, kanske den jag tänkte ta idag.
Herman hade kommit hem och han och Vincent låg i soffan och tittade på Fresh Prince in Bel Air på Apple-tv. Knasungar. Vincent tittade samtidigt som han undrade hur sjutton Herman kunde titta på denna skiten.
Varvade ner lite, lade klockan på överföring och stoppade i SD-kortet i datorn för att tanka över bilderna medan jag bakade en
Tarta de Santiago till efterrätt idag. Sambon hade bestämt att vi skulle äta på Panelen idag. Kakan bakades till att bli tårta, Herman duschade och Henrik skulle bara... innan vi kom oss iväg till restaurangen. Åt en pepparstek med pommes. Tyvärr är det laktos i deras sås men den enda sås de har som jag kan äta annars är en äcklig kall béarnaisesås. Jag avskyr kall béarnaisesås (och än värre om den kallas Bea). Vem kom på att servera såsen kall helt plötsligt? När jag var barn var det en varm och god sås. Nå ja köttet var bra stekt, pommes frites var varma, väldigt varma och såsen, kryddig men lite väl tjock. Har bestämt för mig att de tidigare sagt att de inte reder med vetemjöl så jag glömde helt bort att fråga idag. Lär ju märka på lederna i morgon om jag hade fel.
Efter maten åkte vi hem och jag vispade den laktosfria grädden (med en skvttt grön karamellfärg i för Herman tyckte grädden skulle vara grön, på nyårsafton var den rosa), Herman skar vindruvorna och Emilian blev till sig i trasorna när jag öppnade konservburken med mandariner. Han blir så besviken när en konservburk inte innehåller godsaker till honom. Stackarn, sprungit upp från källaren helt i onödan. Nå ja han fick lite grädde senare.
Tårtan inmundigades tillsammans med en kopp te och sen hamnade jag här vid datorn, fixade bilderna och skrev det här. Bråkade med en övertrött Herman som var arg för att hans lurar inte fungerade och för att hans stol kärvade, han sparkade i saker och svor, sa till honom flera gånger. Sen skrek han "gå och dö jävla kärring" till mig då plockade jag av honom hand käraste ägodel, mobilen. Han vet att den har han om han uppför sig som folk. Säger man så där till sin mamma för att hon ber en lugna ner sig ja då kan man klara sig utan en dag eller två och fundera på hur man beter sig. Blir så jäkla less på honom emellanåt. Hur får man ordning på ilskeutbrott?
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar