31 mars 2015

Dag 90 (#031/#blogg100) - Promenad i Skellefteå

Fick kliva upp dödstidigt för att vara på jobbet för ett möte kl 08:00. Ute vräkte snön ner och det hade det gjort hela natten. Höll på att inte komma ut med bilen och på 97:an till Luleå gick det så galet långsamt. Men jag och chefen som jag skulle ha mötet med anlände samtidigt. Möte avklarades, mål sattes osv... sen mitt andra möte blev inställt så jag satte mig i bilen med en kopp te och körde till Skellefteå. Även om plogbilen varit ute på E4:an så var det bara plogat i ena fältet. Omkörning blev svårt och när någon väl försökte så kom en slaskvåg sköljande över oss andra. Har nog aldrig tagit så lång tid till Skellefteå förut.

Trevligt att träffa kollegorna där för lite lunch och jobbmöten. Fick i ordning på en plan för ett jobb vi skall göra efter lite resursstrul. Men inget som inte kunde lösas med några mail och samtal. Sen kom jag på att skulle jag sätta mig och köra hem så skulle det bli en sen promenad idag och oinspirerat i ett snöregnigt Boden. Lika bra att avverka det i Skellefteå. Frågade Linda på kontoret om förslag och hon tyckte jag skulle gå längst med älven, det finns ju massor med broar att korsa över så en mil skulle inte bli några problem att gå som en runda. Tyvärr så skottas inte gångstigarna vid vattnet på vintern så jag fick pulsa mig fram i 2 decimeter blötsnö. Trots gore-textskor blev jag sjöblöt efter ett tag. Men men ullstrumpor värmer bra. Gick först åt ena hållet, över en bro.
Insåg jag att det var rätt kort tillbaka till närmsta bron därifrån jag kommit, fortsatte till nästa och gick över men fortfarande rätt kort, kollade på en karta med hälsans stig och tänkte, jag har ju gott om tid, jag går. Så jag gick bort till en damm, över där och sen tillbaka över bron där jag kikat på kartan och sen tillbaka in till stan. På min tur längst med älven kom jag fram till en grillplats, där stod ett gäng bilar och husvagnar. Några romer utanför som fixade med en eld och bar in saker i husvagnarna. Hälsade och pratade med en ung kvinna. Lämnade det jag hade i kontanter i fickan innan jag gick vidare. Funderade på hur det skulle vara att bo så där. Man gör ju det på semester ibland, då är det avkoppling, komma bort från allt, men alltid. Inte ha en dusch i närheten osv... och att de kan tycka att det faktiskt är värt det, att det är ett bättre liv för ett tag än att vara i hemlandet. Såg att Aftonbladet gör en reportageresa från Rumänien just nu men inte hunnit läsa. Skall göra det.

Vips hade jag gått nästan 14 km (även om appen sa 18 till mig när jag stoppade, men inläst data i FnBeat säger 13,97 km och det är en grymt störande bugg i appen tycker jag) och stannat och fotograferat en Landskyrkan från lite olika håll. Den andra som är från parkeringen får bli dagens bild. De är tagna med 1,5 timmars mellanrum och jag tyckte vädret var det samma. Har plockat vitbalansen från kyrkans vägg på båda men ändå är den ena betydligt mer blå än den andra. Vädret var grått grått grått idag. Önskar jag hade fått till någon bild från ena hörnet så man sett mer av hur kyrkan ser ut men tyvärr gick det inte utan att få med bilar. Får bli någon annan gång.
Körde sen hem i mörker och snöglopp efter att ha stannat på macken och köpt mig korv med mos, en dricka, en te och lite chips. Lite får man lyxa när man skall köra långt.

30 mars 2015

Dag 89 (#030/#blogg100) - Men vad gör man när man inte skall promenera?

Jäklar vilket dåligt väder i morse. Sambon SMS:ade och varnade att flera bilar låg i diket på vägen mellan Boden och Luleå. Fick lova att köra försiktigt. Men när jag väl kom mig i väg, så var det ganska uppkört. Lyssnade på min ljudbok och försökte hålla mig vaken. En timma på morgonen gör stor skillnad på en morgontrött person som mig. Jag kommer nog aldrig bli morgonpigg.

Hade säljarmöte på morgonen och  försökte hänga med samtidigt som jag fipplade med lite annat. Rapporterade av min del och ställde lite frågor innan vi sa adjö. Resten av dagen gick i ett, och vips var det lunch (där ett mycket trevligt mail anlände, men det kan jag inte berätta mer om nu, ni får "stay tuned....") och efter det utvecklingssamtal. Min chef hade avsatt 1,5 timmar, haha att han aldrig lär sig, vi var inte klara efter 2 timmar och får fortsätta i morgon. Men jag gick ut därifrån med en bra känsla, dels för att jag fick beröm, vilket alltid är trevligt, bra feedback på vad jag skall förbättra, helt relevant och sen slutligen verkar det som om riktningen börjar utstaka sig lite även om jag själv inte vet jag jag vill bli när jag blir stor :-) Önskar bara saker skulle kunna gå lite snabbare, lite mer fokus, lite mer respons. Men men....

Efter jobbet åkte jag på föräldramöte med Hermans klass. Vi skulle försöka få ihop en planering för klassresa för barnen i maj. Inte så lätt som det kan låta. Lutar i alla fall åt att de skall åka till Boda Borg i Skellefteå som vi gjorde i fjol med Vincents klass.

Ute var vädret om möjligt ännu sämre än tidigare idag så att ge mig ut och gå när jag har 3 mil på pluskontot och Sverigestafetten är över plus sen hemkomst... Nä idag tar jag en vilodag faktiskt. 6 veckors konstanta promenerande varje dag har slitit lite. Så jag tar en dubbelpromenad på fredag istället. Funderar på att vara ledig i alla fall delar av torsdagen oxå. Behöver få vila lite. Påskhelgen skall ägnas åt vila och promenad. Så får det bli.

För att inte gå ut och gå fastän jag bestämt att vila idag så svängde jag in på Skogskyrkogården på väg hem från mötet. Knäppte en bild på klocktornet som dagens bild, skittrist, blev i alla fall lite roligare när jag behöll den blå tonen eftersom ändrad vitbalans till mer naturligt grå blev sjukt mycket tristare.
Tänk så annorlunda det ser ut mot senast jag fotade det. Dumt nog tänkte jag inte på att ta samma objektiv för att få med lika mycket på sidorna men jag tror bilden hade blivit ganska tråkig ändå.
Vädret inbjuder inte till så mycket foto idag. Dock tror jag att jag hade kunnat få en fenomenal bild på väg hem idag vid älven, en vit, minimalistisk bild sådana som jag gillar. Men jag var alldeles för mycket försenad för att hinna stanna och fotografera :-/ Kanske kan jag få ett nytt försök i morgon. Måste kolla väderprognosen.

Men tror ni inte trots att jag bestämt att inte gå ut, trots att jag tagit dagens bild så sneglade jag på klockan när jag satte mig för att skriva detta - om jag skyndar mig så hinner jag kanske gå ut vid 21, 2 timmar. Fick tvinga mig kvar i stolen. Hålla mitt löfte om en vilodag. Man måste inte gå varje dag, 7 mil i veckan funkar även med både en och två dagar borta, det fungerade innan Sverigestafetten. Så det borde fungera idag också.

På tal om Sverigestafetten så kom min Instagramtävlingsvinst idag. Ett par blågula strumpor och en väska, gissar på en skoväska. Både med Svenska Friidrottsförbundets logga på. Min friidrottande son fick dem av mig.
Nu blir det till att gå och sova tidigt för att vara på fortsatta utvecklingssamtalet kl 08:00 i morgon bitti. Suck chefen kan nog säga vad som helst till mig den tiden på morgonen. Sen skall jag ha ett kort möte med säljansvarig innan jag brummar till Skellefteå och träffa kollegorna där (vilket jag alldeles för sällan, skall skärpa mig, minst 1 gång i månaden borde jag ta mig dit). Jag och en av dem skall speca och räkna på ett system.

Känns konstigt att inte gå ut och gå, rastlös i benen. Jag är hopplös.

Förresten ringde Team Sportia på lunchen de oxå och meddelade att ta tar in Vincents trasiga fotbollskor som en reklamation. De är bäst på Team Sportia i Boden. Så i morgon får Vincent gå dit och prova andra skor med hjälp för att hitta rätt sort. Han vill nu ha ett par Nike Magista Opus, de går loss på 2000. Yikes! Nike HyperVenom som affären rekommenderar kostar som lägst 2200. Ungens fotbollsspelande kommer ruinera mig :-/ Vincent var dock tveksam till HyperVenom "De är en forwardsko". Han har alltså läst på om vilka skor som passar vilken position, säkerligen kollat vad ex olika målvakter har för skor. Säkert någon idol som spelar i ett par Opus. Jag har ju liiiiite svårt att se hur skovalet kan påverka en 14-årig målvakt ärligt talat. Men ungan har 45-46 i fotbollskostorlek så det är tyvärr inte så bra urval på annat än "tävlingsskor".

29 mars 2015

Dag 88 (#029/#blogg100) - Äntligen slut

Vaknade och allt var grått, grått grått och visste att det skulle vara tråkigt, tråkigt, tråkigt i Gruvbergsstugan eftersom grått, grått, grått betyder att Bodensarna hellre stannar hemma eller möjligtvis åker in på stan och fikar.

Hittade glutenfri våffelsmet kvar i kylen så jag gjorde 2 våfflor som jag åt utan tillbehör i bilen på väg upp till stugan. Hade velat promenera upp men sov lite för länge och sen skulle jag ju direkt iväg till Sävast efteråt. Vägen upp var inte plogad så bilden fick kämpa lite i snön på de branta partierna.

En an de andra som jag skulle jobba med var redan där så vi fixade i ordning det sista, han hade redan gjort det mesta. Sen kom den tredje personen och vi var kompletta, nu saknades bara gästerna. Vi väntade och väntade. Jannes som med familj kom upp och gjorde oss sällskap en liten stund innan de försökte åka bob i den otrampade backen. Gick inte så bra. Sen var det dött i 2 låååååånga timmar innan det strax efter kl 1 faktiskt ramlade in rät många på en gång. En av knyttebarnens lillebror kom in med sin pappa. Han (ungen alltså) är sötaste som finns (ja pappan är rätt snygga han oxå ;-), vi tittade i Mulleskåpet tillsammans så pappan fick äta sin våffla i fred. Insåg att jag faktiskt saknar knyttarna, deras nyfikenhet och upptäckarglädje (när föräldrarna inte gör allt för att upptäcka åt barnen). Jag vinkade adjö till dem och strax efter kl 14 sa Lena att jag kunde fara, hon och Janne skulle klara sig själva.

Mötte en förvånad Vincent på uppfarten, han var på väg till bussen för att åka på träningen i Sävast. Jag sa att jag kunde skjutsa honom om en stund. Behövde bara få i mig något. Slängde i mig yoghurt innan vi for iväg efter att jag sagt till sambon som flämtade på sin trainer att han inte behövde följa med på föräldramötet. Han gick in på träningen och jag insåg att jag skulle hinna gå ut och promenera en timme innan föräldramötet, perfekt. Gick upp i skogen på skoterspåren och irrad mig fram utan att egentligen veta var jag var. Men hade bestämt mig för att vända efter halva tiden. Fotade lite utan att få till något som jag ville ha det. Det blåste för mycket där i skogen tyvärr och jag hade fått upp puls av att traska iden blöta nysnön så hålla kameran stilla funkade inte så bra, hade inte riktigt tid att dra fram stativet heller.
Vände prick efter en halvtimme men ändå tog det längre tid tillbaka och jag fick springa sista biten och ändå komma 2 minuter för sent. Fan oxå. Men jag fick mig en kopp te och sen hade vi ett riktigt bra föräldramöte för fotbollen tycker jag. Vi har en lagledning som jag tycker gör ett jättebra jobb. De kompletterar varandra med lite olika syn på saker och ting men med våra grabbars bästa för sina ögon. Välinformerade och har ett bra tänk tycker jag. Känns tryggt att ha sonen i den klubben, i det laget.

Sen brummade vi till ICA, handlade och åkte hem och lagade lax i ugn med potatismos. Jag älskar verkligen lax. Mums. Blev ingen matlåda kvar dock, synd. Satte mig vid datorn och skulle lägga in promenaden. Den hade i slutändan bara blivit 58 minuter (hade stoppat klockan när jag stannade för att fotografera).
Men behövde ju 60 minuter för full tid i #Sverigestafetten. Kan ju inte missa full pott sista dagen när jag haft det alla andra dagar. Bråkade med bilderna en stund innan jag bestämde mig, jo jag skall gå en sväng till. En kort en. Max en timme så får det bli. ute blåste det ännu mer nu och kom snöblandat regn. Skitväder. Inte kul alls att gå ut i.

Tog på mig kläderna, slängde på mig fotoryggsäcken i jakt på en bättre bild. Styrde stegen till järnvägen, idag borde väl något nytt stå inne. Dit och hem är det en halvmil och brukar gå på en timme. Men nä inget nytt alls. Jäklar. Bestämde mig för at gå in mot stan på cykelvägen vid vattnet och gå en liten omväg hem. Men kom på mig själv att kliva ut på Bodträsket istället, rakt mot kyrkan. Stannade till, tog fram kameran och knäppte en bild. Den får duga som dagens bild. Nog bättre än de tidigare idag i alla fall.

Svängde förbi ICA på hemvägen och köpte mig lite fikabröd, var så sjukt sötsugen så nu sitter jag här med en kopp te och några glutenfria kanelgifflar. Man måste ju äta efter man promenerat :-) Sambon kom in och knaprade på en selleristjälk, han verkar vara smartare än mig. Min kvällspromenad blev visst 10,19 km av bara farten. Nu är i alla fall #sverigestafetten slut efter 6 veckor. Nu kan jag återgå till att ta mina mil när jag vill istället för att gå varenda dag, nu kan jag skippa en dag och ta två en annan, om jag vill.


28 mars 2015

Dag 87 (#028/#blogg100) - En dag på isen

Vaknade ovanligt tidigt för att vara lördag. Kunde inte somna om, kanske bra föreberedelse till omställning av klockan i natt.
Började dagen med att göra våfflor till frukost. Drack te och läste Amos till. Jag gillar Amos väldigt mycket. Glimten i ögat, vågar ställa frågor om tro och livsåskådning, intressanta vinklingar på saker och ting. Inte högtravande religiösa utan det är ok att säga "jag tror på något". I senaste numret gillade jag intervjun med satirtecknaren Liv Strömquist som jag aldrig läst något av men som jag blev nyfiken på.  Kikade in på deras webb och hittade den här beskrivningen av tidningen.
Vi skriver om livsfrågor och kristen tro med avstamp i det allmänmänskliga. Relationer, livsval, människovärde. Ämnen som humor, ånger, snällhet, arbetslöshet, vänskap, vrede, sorg och längtan. 
Vi har utvecklat vårt eget sätt att göra magasinsjournalistik av eviga frågor. En blandning av högt och lågt, humor och allvar i reportage, intervjuer och kommentarer. Du kan fråga prästen, tävla om religiösa prylar och höra kändisen svara på frågor som andra tidningar inte ställer.
Tänk det är precis så jag uppfattar dem men inte kunde sätta orden på ovan.

Efter frukosten var jag plötsligt dödstrött och hade ont i hela kroppen men Vincent ville in till stan för att prova ut sina fotbollsklubbskläder. Hade velat promenera i det fina vädret men jösses vad ont kroppen gjorde. Det blev att ta bilen in till stan ändå. Vi fixade kläderna, köpta nya löparskor till honom samt var och lämnade in hans fotbollsskor eftersom sulan höll på att lossna fram på den. Vi hade fått hjälp i butiken när han provade skor och då sa vi att han var målvakt och tränade mest på konstgräs men matcher kan vara på både gräs och konstgräs. Säljaren protesterade inte över skovalet (Nike Tiempo Legend) som gick på 1700 spänn. Efter 3 träningar började sulan släppa fram som sagt och idag gick vi tillbaka med dem. Då säger hon som tar emot dem att vi nog inte kan få någon ersättning för att han använt dem på konstgräs. Men en av dem från skoavdelningen skulle kika på det på måndag. Vi har ett par Nike Legend AG hemma oxå, de hade Vincent i fjol, de släppte precis likadant fast de nästan uteslutande användes på konstgräset men då skedde det efter bra många mer träningar och matcher. Så jag tror inte ett skit på att det beror på underlaget. Dessutom är ungen målvakt, han kutar inte omkring direkt mycket på planen.

Vi passade på att gå på Dressman också, Vincent är lång och smal och de enda byxor vi hittat som passar honom just nu är Dressmans slim fit chinos. H&M har oxå haft lite chinos som passat hyfsat men lite väl stora i midjan. Han köpte sig ett par röda och ett par mörkt marinblå byxor samt 2 tunna t-shirts en grå och en marinblå.

Jag provade ett par Fjällräven Keb-byxor, röda på Intersport där jag hade 20 % rabatt idag. Men storlek 38 var uppenbarligen inte gjorda för någon med lite höfter, fick knappt igen byxan, i övrigt satt den bra men jag skulle nog vilja ha en vandringsbyxa som är högre i midjan, men ändå så där stretchiga och sköna som Keb är. Fanns ingen 40 att prova men jag tror nog ändå det bli att kika efter en annan modell. Blev så glad att de hade tänkt till på Intersport att jag instagrammade deras skohorn i omklädningsrummet. Slapp stå där och balansera på ett ben och försöka tvinga ner foten i skon. Tack!

När vi kom hem bytte jag om, packade ner kameragrejerna och sa adjö till familjen och åkte en omväg till Luleå på andra sidan älven. Hoppades att hitta något att fota. Var lite sugen på Laxmuseet i Gäddvik, de har fina hus. Hittade dock ingenstans att parkera. Hade även åkt förbi fina lador men samma sak där, den smala vägen gjorde att det var omöjligt att stanna i vägrenen bara. Irrade runt en sväng på Bergnäset för att se om jag kunde hitta något där att fotografera men icke.

Parkerade vid jobbet, gick in till stan. Insåg plötsligt att jag var jättehungrig och stannade på Korvgubben och köpte korv och en dricka innan jag gick vidare. Blev att jag gick ner på isen och isbanan, bort mot Bergnäsbron. Kom på att jag ju sett en gammal transformatorstation när jag gått i Karlsvik och insåg att jag nog skulle kunna hitta den vattenvägen. Så istället för att gå under bron fotade jag den innan jag valde att svänga upp mot Bergnäset och följa strandkanten bortåt Gäddvik.
Vädret var fantastiskt, fick stanna och klä av mig, fotade en gammal eka.

Stannade till vid en lång brygga och tog dagens bild. Tog även en variant stående, och som vanligt velade jag. Igår valde ingen varken bloggläsare eller G+-läsare att svara på min fråga (kanske tyckte de att båda bilderna var lika dåliga och ville inte säga något) så idag är det väl lika bra att inte fråga.
Tog en instagrambild på mig själv i solen, försökte att inte kisa i solen men det gick dåligt. Förbannade mig själv för att solbrillorna var kvar hemma. Hade glömt att lyfta över dem när jag bytte fotoryggssäck.
Tillslut kom jag fram till transformatorstationen och tänkte på att här vill de uppföra fler hus enligt en artikel i tidningen häromdagen. Det skulle vara ett magiskt läge att bo på tänkte jag. Nära stan men ändå ute i naturen. Jag knäppte några kort på det fina huset och när jag skulle ta bilden med den gamla båten så såg jag en halvnaken man stå innanför dörrarna och titta på mig. Då kopplade jag, åh vad pinsamt, huset är ju inte tomt, det bor ju någon här. Drog mig till minnes en gammal artikel i tidningen om en person som ville göra om det gamla kontorshuset (har legat en reklambyrå här ett tag har jag fått höra) till bostad. Han fick det beviljat så småningom. Självklart bor han kvar. Skämdes. Här står jag och fotar någons bostad rakt in utan att tänka mig för. Förlåt Lars Carlsson (som jag inser att jag känner från min tid som universitetsadjunkt på LTU) men jag har i alla fall kollat bilderna så du inte kom med i fönstren/dörren. Du har ett fantastiskt fint hus, vilket läge, vilken utsikt (framför huset är det strömmande vatten fastän resten av älven är isbelagd).

Efter att jag lekt papparazzi och fönsterfluktare i ett (hade velat gå runt till sidan och fota de gamla transformatorgrejerna på väggen men vågade inte störa, klampa in i någons trädgård mer ön jag redan gjort). Men nere från isen tog jag i alla fall en mobilbild med Lumian.
Gick delvis i mina egna spår tillbaka men sen valde jag att vika av. Den där tröttheten kom över mig igen. Ögonen bara föll igen, gick men blundade, visste att jag inte kunde krocka med något, isen var mest troligtvis både tjock och stabil överallt, kunde gå med slutna ögon. Gick på ett skoterspår, försökte känna mig fram med fötterna, följa det. Men när jag tittade upp hade jag avvikt rejält. Gick tillbaka till spåret och försökte igen, samma sak. Struntade i spåret, tänkte att jag kommer dit jag kommer och blundade en stund till. Skönt. Kände hur huvudet varvade ner trots ljudboken i öronen. Hörde en skoter på avstånd och tänkte att det nog är dumt att blunda med skotertrafik runt omkring mig och kikade upp. Rakt hade jag då inte gått. Hittade ett nytt skoterspår, platt och hårt, väldigt skönt att gå på. Det förra hade varit löst och slaskigt. Kryssade mig fram mellan skoterspåren som gick kors och tvärs utanför isbanan mötte så småningom mina gamla spår igen.

Tog mig tillslut in på isbanan och följde den mot norra hamn, hade en kort fundering på att gå åt andra hållet först men hade gått 9 km och med tröttheten i kroppen och det att familjen nog ville ha middag hemma gjorde att jag styrde stegen den närmsta vägen istället.

I hamnen stannade jag till och fotade ett av båtledkryssen som står där även vintertid.
Rundan blev totalt 12,17 km och jag var ute över 2 timmar. Det var bara ren njutning även om huvudet hade en stund av tungt sinne.

Dimman hade börjat rulla in och på vägen hem var det tät dimma jag knappt såg igenom när vägen gick längst med älven. Stannade till vid laduraden jag provat att fotografera förut för att fånga lite dimma. Gick även en bit bort och tog några dimbilder till.


När jag om hem ville familjen äta pizza så vi åkte på Ming Palace där jag tog en chilibiff som var lagom stark i munnen, men lite för stark för mina nariga läppar. Hemma från det glufsade jag lite chips framför datorn medan jag valde och redigerade bilder. 

I morgon går stora delar av dagen åt till att vara på Gruvberget. Lite arg på mig själv just nu som skrivit upp mig på arbetslistan (innan jag hoppade av från styrelsen), stå där uppe bara för att sälja våfflor känns faktiskt helt menlöst och särskilt nu när jag inte längre sitter i styrelsen. Står tre pers där uppe på en söndag när liften inte går. Menlöst och tidskrävande, 10-15:30 ungefär behöver jag vara där och kl 16-17 skall vi vara på föräldramöte med fotbollen. Hela dagen kommer gå bort :-/

27 mars 2015

Dag 86 (#027/#blogg100) - Nästan en monokrom värld

Idag exploderade kalendern, inte en grej gjordes när den skulle, inte en grej blev klar. Panik, kanske måste jag åka in och jobba i helgen. Sitta i tystnaden, utan störande kollegor. Beta av en sak i taget. Sen ta ledigt ex skärtorsdagen istället. Får se hur det känns i morgon bitti.

Idag var det sagt att det skulle bli snökaos men vi såg inget under hela arbetsdagen, skojade om att kl 17 när vi alla skulle hem skulle det väl ramla ner 15 cm på en gång så vi satt fast på parkeringen. Hoppades på att snön skulle hålla sig bort så jag kunde få fota de där ladorna.

Jag blev kvar på jobbet till halv sex och när jag klev utanför dörren började ett lätt snöfall. Ute var det ganska dimmigt, perfekt för ett kort på ett fält. Körde samma väg som igår, men satt och lyssande på radion och var tydligen inte uppmärksam nog för jag missade fältet jag hade tänkt att stanna vid. Men skrutt. Ville dessutom skynda mig hem eftersom sambon skulle laga middag, glutenfria våfflor.

När jag kom hem hade inte jag och sambon samma syn på vad man har på våfflor, han hade köpt rom, gräddfil och rödlök. Jag vill ha grädde och sylt. Åkte på ICA och handlade. Tycker inte alls det passar med "mat" på vanliga våfflor då får man göra en mindre söt och grövre variant tycker jag och det går inte med den mjölmix han hade köpt, den är ju sötad.

Hjälpte barnen med lite grejer innan jag väl kom mig utanför dörren, då var klockan nästan halv nio. Ute yrde snön och jag hade verkligen noll lust. Men har jag gått/vandrat/sprungit minst 1 timme (oftast mer eftersom jag snittat en mil) varje dag under #sverigestafetten kan jag ju inte ge upp sista dagarna. Så det var bara att ge sig ut i skitvädret. Satsade på en timme, försöka hitta något att ta kort på.

Gick förbi järnvägstationen men inga nya vagnar inne, de som stod där har jag redan kort på. Men åh var skulle jag ta vägen nu. Bestämde mig för att gå till Sundsbron. Stannade där och knäppte 2 bilder. Kan inte riktigt bestämma mig för vilken jag gillar bäst men valde i alla fall den översta till dagens bild. Vilken tycker du är bäst, om någon av dem? Kanske skulle jag valt kyrkan nedan istället?

Världen var verkligen nästan helt monokrom idag. Hande lika gärna kunnat fota svartvitt kanske?
Funderade på att vända om men valde istället att fortsätta bortåt campingen och valde att stanna till vid kyrkan för att knäppa en bild till. Mitt stativ bestämde sig för att gå sönder, inne i benen som man kan skjuta ihop finns 2 platsflärpar som gör att benen inte skall gå att ta isär. Men plötsligt stod jag där med ena bendelen i handen. Hittade den ena flärpen i snön men den andra var puts väck. Fick inte ihop benet som det skulle vara heller. Så nu kommer det lossna om jag inte är försiktig när jag drar ut det. Så irriterande. Skall se om det går att få tag på en reservflärp och försöka hitta instruktion på hur de skall sitta. Stativet är ju inte ens 2 år ännu. Kyrkan ser ut att behöva ny puts, tyckte det inte var längesedan den renoverades senast men jag har så sjukt dålig koll på tid nu förtiden, det kan lika gärna vara 10 år sedan :-/
Det blev inte bara en timme, det blev en mil men ganska långsamt.


26 mars 2015

Dag 85 (#026/#blogg100) - Kalendertetris är inget roligt spel

Det enda jag gör just nu är att spela tetris i min kalender, flytta om så att något nytt skall rymmas utan att hela spelplanen exploderar. Får ingen ordning på det, känner mig otillräcklig överallt. Påbörjar saker, hinner inte avsluta innan nästa måste påbörjas. Allt har lika hög prio, kanske, beroende på vem man frågar. Får panik, vill vara ledig, vill vila huvudet. 

Alla runt omkring mig tar lediga semesterdagar jämt och ständigt, hur mycket semester har de egentligen? Tar de tjänstledigt, obetalt? Hur hinner de? Jag får kämpa som en galning för att inte jobba över för mycket, tvingar hem mig, med ångest över det jag inte hunnit. Försöker tänka att det bara är ett jobb, ingen dör om inte jag gjort färdigt mina grejer. 

Mitt i det skulle jag skriva ner saker till mitt utvecklingssamtal, försökte se vad som förbättrats sen förra gången. En del men inte mycket, hinner inte förbereda mig, hinner inte reflektera. Orkar inte, vill inte. 

Vill bara ha paus, stanna upp, tänka lite, få ordning, hinna leverera med kvalité, känna mig nöjd. 

Men istället spelar jag tetris.

Men mitt fotande och mina promenader sköter jag, behöver vila huvudet lite, tänka om, fokusera på annat. Försöka att inte se fotandet som ett tvång utan till just den där möjligheten att tänka på annat. Tvinga mig att stanna upp, ta in, komponera, välja, upptäcka världen.

Idag var solnedgången fin över Gültzauudden när jag lämnade jobbet men där kunde jag inte stanna till. De fina molen som omgav den nedgående solen kanske även skulle gå att fånga längre bort. Valde precis som i förrgår att köra ner till färjelägret. Kastade mig ur bilen i blåsten och upptäckte att jag var helt galet kissenödig. Hade bara fått med mig mitt 19 mm -objektiv, molen hamnade långt borta, syntes inte hur fina de var. Men samtidigt orkade jag inte hämta annat objektiv. Fick försöka hitta en linje i isen istället. Tycker jag lyckades få till något hyfsat som leder in blicken till solen (stör mig lite på den lilla snöplätten som är avklippt i vänsterkanten). När man stannar upp i bilden kanske man upptäcker bilen på vägen också. Den jag väntade in för att fånga. Lekte lite med olika verktyg i LR, ljusade upp en ellips runt bilen för att få den lite ljusare. Tyckte det blev rätt bra, men kanske en nogräknad betraktare skulle undra var ljuset kom ifrån.
Jag var så kissenödig att jag glömde bort att jag är livrädd för isvägar, att tanken aldrig slagit mig att köra över över älven på vintern. Alla andra gånger jag varit här har jag kört 97:an tillbaka. Men inte idag, något slog slint, kanske ville jag se om jag ändå kunde ta mig närmare den där solnedgången eller vad. Jag kom till Avan och körde den härliga, slingriga byavägen mot Boden. Kom att tänkte på ödehuset som står där. Det grå, fasaden som jag älskar. Lyckades kliva ur bilen utan en olycka, knäppte en bild där solens nedgång kan anas i de vackra gamla glasfönstren innan jag åter igen satte mig i bilen och skyndade på hemåt. 
Åkte förbi åkrar med uppemot 10 hölador/redskapsbodar på. Ville stanna och fota varenda en. Tänkte i morgon åker jag från jobbet lite tidigare, jag skiter i att åta lunch och åker hit. Men så kom jag på att SMHI har varnat för klass1 oväder med snö i morgon 10-q5 cm snö på kort tid. Kanske inte läge då om det snöar när jag väl skall hem. Har det däremot slutat ja då kan det vara perfekt, då är de fint inbäddade igen. Vi får helt enkelt se.

Handlade, lagade mat, slöade alldeles för länge med redigering av bilderna innan jag strax innan kl 21 tog mig ut i kylan. Tänk att minusgraderna kan kännas så otroligt kalla efter några dagar med plusgrader. Lyckades i alla fall avverka min mil på 1:30 trots vinterkläderna på. Nöjd med mig själv. Nu i säng förhoppningsvis före midnatt. Behöver sova.


25 mars 2015

Dag 84 (#025/#blogg100) - Inget alls

Idag finns inte orken, inte lusten, inget alls. Men promenad och foto blev det i alla fall. Försöker att inte svika mina mål/knäppa idéer i alla fall.

På lunchen blev det en kort lunchpromenad med kollegor för att kunna kryssa i att jag varit aktiv med kollegor i Sverigestafetten, tvingade dem att gå en omväg till restaurangen.

Foton tagna på en promenad på isen efter jobbet som blev alldeles för sent idag. Dagens bild ligger först. Fångade även ett starkt norrsken över stan, men blev svagt på bilderna pga låg ISO och mycket kringljus som jag inte ville ha helt utfrätt.
När jag kom hem hade norrskenet parkerat sig över sjön men bakom granen, måste antingen lära mig att orka gå ut, såga ner träden eller strunta i att fota.

Går och sover nu, helt utmattad, inte av promenaden men allt runt omkring idag. Noll ork som sagt.

24 mars 2015

Dag 83 (#024/#blogg100) - Den går på repeat

Vaknade även idag mend en känsla av olust men samtidigt såg jag fram emot att få fortsätta där jag fick avbryta igår när jag gick hem. Men först skulle en utbildning avverkas och lite andra möten. Fick även veta att jag kommer få ta över lite annat arbete (en kollega slutar). Funderar verkligen på det där med vad jag vill och inte. Drömmer om något annat, men utan något större kontaktnät och inte en enda publik annons ute efter en sådan som mig är det inte så lätt, jag tragglar på och längtar efter förändring kanske går den att få på nuvarande stället, det är ju trots allt en stor organisation men hur sjuttom blir man av med gamla hattar, mössor och strutar? Då och då poppar drömmen om ett annat liv fram, ett liv där uteliv, natur och fjäll är mina dagar. Det där livet jag nog aldrig kommer få uppleva, men drömma måste man få göra. Eller tänk om jag kunde få ägna mitt liv åt att vandra och skriva vandringsböcker. Det skulle vara något det. Men hur blir man en sådan? Än så länge vandrar jag bara och har i alla fall skrivit en jäkligt lång vandringsberättelse, men vem läser den och när skall jag orka ta tag i redigeringen? Nu börjar den bli gammal och inaktuell snart. Dags att göra om äventyret p åVia de la Plata eller Caminho Português, kan ni inte övertala min familj att jag måste få vara borta 5 veckor i sommar?

Lunchade med kollega, ute blåste det som fan, kallt. Trevlig stund i gott sällskap. Vi lyckades även klämma in en fika.

Efter lunchen tog jag tag i specarbetet, grävde ner mig i XML, färgkoder, kategoriseringar mm och trivdes, det är ju sådant här jag vill göra. Idag var jag nästan sugen på att koda oxå men någon hejd på min entusiasm får det allt vara. Klura på hur man bäst får till en teknisk lösning, design, få bolla med utvecklare om man skall använda API:er och så. Det är det som får mitt hjärta att klappa lite extra. Får jag grotta ner mig i en integration så blir jag extra glad.

Igår släppte Microsoft  Windows 10 Technical Preview tools och jag hade hoppats på att få en stund över på jobbet idag för att kika lite men icke. Planen var då att hinna nu ikväll men icke. Får se om jag kan snabba upp några saker i morgon och få lite tid över för en installation. Inser dock att jag måste få liv i min Windowsplatta först, har haft den utlånad på jobbet och fick tillbaka den med tomt batteri och helt omöjlig att väcka till liv med någon av laddarna på jobbet, originalladdaren har den som lånade inte lyckats lämna igen :-/ Tyvärr vågar jag inte uppdatera min jobbadator till Win10 riktigt ännu, har nog strul med den som det är.

Blev sittande alldeles för länge idag oxå men blev i alla fall klar med ett första utkast till specen och drog iväg till utvecklaren så får vi se vad han säger. Hade en drös frågeställningar där min kunskap gick bet. Kan ju inte vara bra på allt ;-) Men så skönt att få göra något jag gillade för en stund.

I morgon har jag bara administrativt arbete, har den där surdegen oxå att ta tag i. Måste måste...

Efter jobbet stannade jag till vid färjelägret i Norra Sunderbyn och knäppte dagens bild. (3 dagar på året har gått och nu börjar motiven bli svårare och svårare, behöver hjälp, inspiration , tips och idéer. På vardagar är det Boden och Luleå som gäller och saker där emellan. På vägen hem kom den smygandes, deppkänslan. Kanske för att jag pratade med en av de nya på jobbet idag om hur det är att vara tjej med mest killkompisar och hur jobbigt det är när de försvinner, den där svåra saknaden efter vissa människor kom helt enkelt över mig. men idag satta jag i alla fall inte och grät i bilen men den där våta mörka filten lades över mig. Det stör mig något enormt för det finns andra människor i mitt liv och de uppskattar jag jättemycket. Varför kan jag då inte bara glömma det gamla?

Sen fortsatta jag med åka och handla, fixade bilden, lagade mat och slösurfade. Bilden trilskades med mig men det jag trodde var artefakter pga komprimering eller dålig skärpa var ju luftgropar i isen som gav den en underlig struktur. Alltså jag skall inte redigera bilder när jag är trött och oinspirerad. Måste rengöra alla mina objektiv och sensorn också, fick redigera bort smutsprickar i himlen.

Vips var klockan sjukt mycket och att gå ut och gå en mil skulle inte hinnas med, alltså fick målet idag bli en timmes promenad istället, hade egentligen tänkte jag när jag närmade mig hemmet att jag borde gå 7 km men det blåste så så jag skippade den tanken när jag passerade ytterdörren med 400 meter kvar, klockan stannade därmed på 6,62 km. Kanske mest för att ljudboken bråkade med mig och hade tystnat.
Inser att min blogg måste vara världens tråkigaste. Skall försöka skärpa mig.

Låten som går på repeat här hemma hos mig just nu är Lisa Nilsson & Jocke Berg, Innan vi faller. Så jäkla bra, bådas röster är fantastiska. Men samtidigt träffar det mig rakt i hjärtat som vanligt när jag hör Jocke Bergs röst. Jag blev påtvingad att lyssna på Kent av en av de där vännerna som är mer eller mindre borta nu för tiden. Påminns om det. Bitterljuva minnen när vi satt och skickade låtar, delar av låttexter till varandra och när jag hörde den här var jag bara tvungen att skicka en Spotifylänk till den. Fick svar och en snabb kontakt på fredagen. Tillräckligt för att det där lilla hoppet som alltid ligger och pyr under ytan skulle vakna till liv dumt nog. Borde väl egentligen bara plocka bort från alla sociala medier mm. Fan ibland både låter och känner jag mig som jag är 12 igen. Suck!



23 mars 2015

Dag 82 (#023/#blogg100) - Ett hänglås!

Vaknade i morse med stor olust, ville inte alls kliva upp men tvingande benen över kanten. Det var som om jag visste att hela dagen skulle gå åt fanders.

Mer än halva dagen var bokad för möten men jag började dagen med att fixa till det sista på det där blogginlägget från MWC som nu blivit en riktig surdeg. Det sista jag hade kvar var att få till några länkar som bråkat och bilderna. Men Umbraco ville inte alls som jag ville, bilderna som var uppladdade i en viss storlek visades i bloggverktyget meed uppförstorade tumnaglar. Den minimala guiden jag hade hade fått sa inget om bildstorlek och sådant heller. Gav upp och plockade bort alla utom en bild, den blev inte helt sabbad av uppförstoringen. Mailade ansvarig och frågade vad jag gjort för fel. Eftersom förhandsgranska inte heller fungerade (funkade häromdagen men idag bara snurrade det och nada hände) och det var omöjligt att läsa igenom texten i den minimala textredigeraren så fick jag publicera för att se hur det skulle bli. Men var tvungen att springa på ett möte, som visade sig bli inställt. Tillbaka till datorn, ett meddelande om att min text var för "dagboksaktig", surade ihop då jag vägrar skriva knasertorr text utan en enda "sätta händelsen i kontext-text" så jag markerade inlägget och tryckte på Delete-knappen istället. Kändes faktiskt rätt bra, men kanske lite överilat.

Nog inte min typ av plattform om jag måste hålla mig inom strikta ramar för hur man får skriva. Det kan jag göra i redaktionell text och där får folk redigera bäst de vill, men i en blogg? Kanske är det jag som är omodern eller alldeles för van med privata bloggar och inte corporatebloggar men måste man verkligen ha all avsaknad av personlighet? Varför kan inte ett blogginlägg få börja med att man åker på mässan, är nyfiken och förväntansfull?

Nå ja nu är den borta i alla fall, finns kvar i ett worddokument om någon i min omgivning vill läsa, men det är ju inget nytt under solen egentligen. Om det publiceras igen är det för att någon annan vill det och få får de skära i texten som de behagar. Orkar inte bry mig just nu. Jag har bråkat med den där texten och haft ångest över att jag inte haft tid men ändå klämt in några rader då och så, redigerat foton på min fritid osv... har ingen tid över heller för att börja göra den mindre "dagboksaktig", mindre personlig.

Sen var det dags för utbildning, såg fram emot den då den förhoppningsvis skulle räta ut en rad frågetecken kring processer och arbetssätt. Men tekniken var inte på vår sida idag, utbildningen blev flyttad. Hepp ett 2-timmars hål att fylla med annat. Gick ändå rätt bra men det jag pysslade med bänglade för fullt. Nästa 2 möten gick bra, skönt med engagerade och duktiga kollegor som producerar i en rasande takt, snyggt blir det också. Nästa möte hade jag hoppats på att det skulle ge mig lite avlastning men icke, inställt och istället ett litet mer akutmöte som istället cementerade att jag skall göra vissa saker. Det kommer snart ut annonser på nya tjänster hos oss, sök så får du avlasta mig lite :-)

När klockan var 16 sate jag mig med en grej som var rolig, tiden flög iväg och vips var klocka nästan 18 och jag behövde verkligen åka hem. Men jag ville inte, ville fortsätta med det roliga. I morgon måste jag nog lägga det åt sidan lite för att ta tag i en surdeg som jäst på min hårddisk i veckor. Ångest över den. Men bokat in möten i alla fall, nu skall den bort.

Ringde sambon och meddelade att jag var på väg hem, han var aptrött och sur över att barnen inte kört någon disk innan de drog på träning, ett diskberg tronade upp sig i köket och enligt honom skulle det inte gå att laga mat. Köpte istället bröd och en babiljard olika pålägg, lyxmackemiddag. Kände mig som en något dålig mamma men Vincent hade ätit köttbullar och makaroner innan träningen och Herman blev bara glad, ciabatta med serranoskinka mm var tydligen populärt.

Efter maten slösurfade jag lite innan jag lyckades släpa mig utanför dörren. Målet var att gå i en timme i alla fall. Valde att gå upp mot Åbergsfortet, det hade ju stått öppet för några veckor sedan och jag tänkte att det blir ju bra för dagens foto. Släpade mig den långa uppförsbacken dit, passerade en halvmils promenad och min timme när jag kom upp. Men grinden var stängd och ett nytt kraftigt hänglås satt på den. Hepp. Slirade mig runt i snön till baksida, tänkte att jag kanske kunde knäppa en bild över ett ljusfyllt Sävast eller Boden men det var träd i vägen och såg inte ens halvkul ut. Nä hä. Gick ner igen och hade tänkt gå samma väg som upp men svängde fel någonstans och hamnade på den längre vägen ner och när jag ändå hamnat där passade jag på att utöka promenaden lite till. Stannade till på ängarna och fotade lite hölador i brist på annat. Svårt när strålkastarna på arenan kastade hrda skuggor av stativet och kameran. Men en av dem får väl duga som dagens bild. Hemma efter 13,55 km, trött och fortfarande på pissigt humör.
Humöret blir inte bättre av att gå och lyssna på en ljudbok där uppläsaren är skitkass, ljudboken inte är redigerad, dvs omläsningar av stycken mm, nä Malin Johanssons bok Kär lek, förtjänar lite bättre behandling än så. Men även boken hade behövt få sig en omgång redigering. Läste i NSD att hon inte ville fixa och trixa som förlagen föreslagit utan valde att ge ut den själv istället "En bok som handlar så mycket om hur man umgås på internet kan inte vänta så länge, då hade den blivit helt ute". Men som roman hade det inte skadat om den fixats till lite innan och jag lyssnar ju på den 3,5 år efter utgivningen och nä den är inte helt ute när det gäller tekniken. Detta säger jag samma dag som jag surat över att någon vill att jag ändrar min text :-)

Får hoppas jag är på bättre humör i morgon.

22 mars 2015

Dag 81 (#022/#blogg100) - Ett besök i Finland

Fick kliva upp tidigare än vad jag hade velat för att skjutsa Vincent till träning, sen blev det så att jag och Herman bestämde oss för att åka till Ikea i Haparanda. Planen var att slänga i mig några mackor så jag skulle stå mig några timmar men mitt glutenfria bröd var mögligt, fick nöj mig med några knäckebröd.

Ute snöade och låste det rätt rejält men i bilen hade vi det varmt och skönt, lyssnade på musik och samtalade. Såg några lämpliga fotomotiv längst vägen med i det vädret var jag inte sugen att kliva ur.

Framme i Haparanda började vi med Fjällräven Outlet/Naturkompaniet. De hade inne vinröda Kånken Laptop 17" och efter ett samtal hem till Vincent så insåg jag att det är en sådan han har inte en Big. Så då blev det en sådan (fast den skär sig mot min fina röda jacka, hmm måste kanske köpa en matchande ;-) ) och en Photo Insert-sats så kameraprylarna ligger bra samt en bröstrem, bra att ha om ryggan blir tung.

Köpte även en Fjällräven Pocket, en liten en axelremsväska i ockragult G-1000 tyg. Så fin och perfekt att ha med till SF när jag åker dit, den lilla väska jag hade senast har gått sönder. Köpte även en bok om att vandra Via de la Plata. Drömma kan man alltid få göra.

Provade även en brun stickad ullklänning från Re-Cover (en Luleådesigner) jag drägglat över sen i höstas, nu var den nedsatt i pris, men den fanns bara i small och XL, provade en small och idag när jag har min "smaldag" (den dagen i menscykeln jag absolut inte skall köpa kläder) så satt den ganska så perfekt. Men jag vet att redan i morgon har kroppen bestämt sig för att vatten är en bra grej att samla på sig så nej jag köpte den inte. Hade den funnits i M så kanske. Jag menar vem säger nej till en långärmad klänning med tumhål. Den är så sjukt fin.

Sen drog vi över till Rajala i Torneå och strosade i affärer en stund, köpte kläder till Herman på H&M, tänkte inte på att jag var i Finland (kasssörskan pratade ju svenska) och tog fram mitt H&M-kort men nej i Finland får man ingen bonus på H&M. Hepp. Gick in på en mataffär och köpte mig finsk senap, det kan jag sakna i butikerna här ibland. Turun sinappia min barndoms senap.

Sen blev det Ikea, vi kom därifrån med en hurts och skrivbordslampor samt sänglampa till Herman, GU-10-lampor till köksarmaturen och några andra ställen i huset, handdukar, badlakan, klädroller och påklämmor samt tvättkorgar. Vi glömde torkställning till underkläder. Kom på när vi kom till kassan men orkade inte gå tillbaka. Vi hade stannat till på restaurangen i mitten och Herman åt en schnitzel som han tyckte var helt ok, det enda gluten- och laktosfria de hade var kycklingfilé med pommes och bearnaisesås (kall jag gillar inte den kall). Det var inte gott alls, åt inte upp.

När vi kom ut från Ikea var det halv snöstorm ute och det var svårt att manövrera vagnen bort till bilen men med samlade krafter fick vi in sakerna i bilen innan de blev allt för blöta.

Jag kom på att jag behövde ta ett foto även idag så jag tog en ny sväng in i Finland, knäppte dagens bild på en av kyrkorna i Torneå, den är från 1688. Kunde bara stå på musen och fota men det blev så nära och deras kyrktorn är så högt. Fick använda vidvinkelobjektivet (Samyang 14 mm) och då blev allt annat skevt, fick klippa bort ett klocktorn bredvid som såg ut som det var på väg att välta. I det som blev kvar är gravstenarna och korsen skeva. Svårt det där tycker jag. Kanske skulle jag ha tagit den stående med mitt 19 mm istället, lätt att vara efterklok. Det blåste och snöade som attan och jag frös och var inte säker på att det var helt ok att stå på den gamla stenmuren så jag stressade lite. Herman satt dessutom i bilen och väntade. Men nu vet jag till nästa gång att tänka mig för.

Det slutade snöa när vi åkte hem och vi åkte istället mot en fantastisk vacker solnedgång som jag inte fick tillåtelse att stanna och fota. Så vi njöt av att titta bara. Väl hemma åkte vi på ICA och handlade och jag lagade mat här hemma. Medan maten stod på spisen fixade jag bilden ovan. och provpackade väskan. Grejerna ryms bra plus en jacka och jag bord även få med en liten matlåda. I morgon får jag klura på hur jag skall få med stativet, när jag lånade Vincents väska hängde jag det bara i axelremmen, nackdelen är att huvudet då skaver på jackan. Vilket påminner mig om att jag måste beställa den där skruven som trillade bort för ett tag sedan just för att den hängde så.

Sen efter middagen bytte jag om och gick ut och gick, nöjde mig även idag med att bara gå en timme, 6,48 km blev det men trots den korta sträckan så stänger jag veckan på 8,12 mil så jag är nöjd. Började må illa och skyndade på stegen hem. Nu skall jag ta en kopp te innan jag lägger mig med min nya bok.