26 mars 2016

Dag 86 (#026/#blogg100) - Aj aj

Svårt att somna igår, kallt och fuktigt i sängen, inte skönt alls. Henrik låg och snurrade han oxå och det blev lite extra jobbigt när vi delade täcke, det går vi inte hemma. Jag vaknade vid 5-tiden och gick upp och hämtade en filt för att sluta skaka. Sov rätt bra till runt 8 sen. Vi klev upp strax där efter och gick ner till frukosten där det var extremt dåligt allerginanpassat, ingen märkning på maten, inga skyltar, inget. Vågade knappt äta något alls. Dessutom smakade det lilla jag tog inte så bra. Teet var gjort på klorvatten från kranen och smakade apa, dessutom läckte det kaffe ner i tekoppen. Nä det blir nog att vara sällskaplig med familjen och följa med ner men äta egen mat i lägenheten. Tur att det fanns gott om glutenfria varor på affären här bredvid. Köpte dock en ost där igår som visade sig vara alldeles möglig. Så det gäller nog att kolla grejerna ordentligt.

Efter frukosten blev det lite slappande och inköp av handdukar då vi inte hade tänkt på att ta med egna hemifrån. Jag valde en knallgrön med en ödla på. Vincent tog en rätt liten med sköldpadda på och upptäckte när han kom till rummet hur liten den var. Eftersom jag inte skulle bada snodde han min. Varför kan inte barnen lyssna på en när man säger “Men skall du verkligen ha en så liten handduk, ta en av de större istället.”

När de skulle gå till poolen drog jag på mig min kamerarygga och knatade iväg mot Mogán, 8 km bort. Min plan var först att följa vägen men hittade sedan en parallellväg som verkade bra, den övergick snart i en grusväg och sedan en upptrampad stig men det gjorde inte mig något. Sen blev den åter igen en uppkörd väg i en gammal flodfåra, lätt att gå på och jag känd mig så där vansinnet glad som jag gör när jag får gå ensam på ett nytt ställe. Plötsligt svängde vägen av upp mot en odling och ett litet hus, en skylt sa att man inte fick passera där. Jag valde då att fortsätta gå i flodfåran men nu var det rejält stening och inte helt optimalt med sandaler på fötterna. Fick gå försiktigt för att inte snubbla. Terrängen blev allt besvärligare men jag kämpade på, försökte hitta platta bitar att gå på. Lyssnade på fågelsången och konstaterade att min promenad till Mogen skulle nog ta längre tid än jag tänkt mig. Men när jag kom till El Hornilla gav jag upp och började gå mot byn, hittade en väg som gick ner till ett odlingsfält och följde den till byn. Men en grind spärrade av vägen så det inte gick att komma sig up där. Hmm, det fanns en sorts stödmur med en tunnel i under vägen, det såg ut att rymmas en människa i den tunneln. Efter några kämpiga förse lyckades jag häva mig upp för en stegvägg och in i tunneln, kom ut på andra sidan och tack och lov var det enkelt att sa sig upp på vägen där. Sen kunde jag enkelt gå på vägen förbi byarna La Humbridilla, Los Navarros, Las Casillas, El Molino de Viento, Los Pasitos och slutligen Mogán. I El Molino de Viento stannade jag och tittade på väderkvarnen som skall vara öns största. Den har gett byn sitt namn. Väl framme i Mogán blev jag lite förvånad, hade av någon anledning fått för mig att den skulle vara en lite större by men det enda jag hittade var ett SPAR där jag köpte en glass och dricka. Fanns inget direkt spännande att titta på så jag började gå tillbaka till Puerto de Mogen, nu var planen att gå på vägen hela vägen. Stannade till i El Molino de Viento igen och tog ett kort på kvarnen som får vara dagens bild.
Läste lite på en skylt om en vandringsled som tydligen kom ut här, börjar i Taurito. Intressant. Träffade på en norska som oxå bar en Fjällräven Kånken. Hon hade gått leden över berget från Taurito och ner, hon rekommenderade den så den kanske jag provar någon dag. När jag kom till Los Navarros igen så trampade jag snett på en asfaltslant och föll rak i gatan. Skrapade upp båda händerna och insidan av höger arm samt ett litet sår på hakan. En cyklist stannade och kollade så att jag var ok. Jodå fötterna och benen fungerade ingen skada där. Jag gick en liten bit till fram till en stenmur. Plockade fram vattenflaskan och en binda som jag blötte ner. Torkade rent såren så gott det gick. Jäklas så det sved.
Kom tillbaka till hotellet efter 15 km och strax över 3 timmar. Bara ett kort i kameran på kvarnen. Finns inte så mycket att fota här i närområdet tyvärr. Men jag kämpar på. Barnen var ute och åkte pennyboard medan Henrik låg på terassen och läste. Jag gick in och tvättade rent mina sår med särrengöring och satte kompresser på de två största såren på äger arm och hand. De svider rejält och bada är inte tal om de närmaste dagarna. Huden i övrigt är lite röd vid halsen och armarna, borde kanske smort in mig. Men jag är i alla fall inte öm i huden. När barnen kom in var båda röda på armarna och Herman på baksidan av benen. De hade inte smort in hela sig. Herman såg ut att vara öm. Får hoppas det går över. Inte bra att bränna sig så där förta dagen.

Vi gjorde oss i ordning och gick och åt glass på ett ställe längst med gågatan. De tog inte kort så jag var tvungen att gå och ta ut kontanter. Sen gick vi ner till det italienska kvarteret och strosade runt. Till min glädje såg jag att flera annonserade ut att de hade glutenfri mat, både smörgåsar, pizza och pasta. Trevligt. Vi valde en liten italiensk restaurang 377 som hade glutenfri pasta på menyn. Jag beställde en pasta Pomodoro medan de andra tog pizza. Pastan var jättegod men en yttepytteportion. Tur vi hade grundat med glass innan. De andras pizzor smakade också bra. 4 huvudrätter, en öl, en juice och två cola kostade €63, helt ok pris.

Sen blev det att gå tillbaka till hotellet, trötta och i säng redan 21:15. I morgon blir det spännande att försöka lista ut vilka enheter som går rätt tidsmässigt då vi hade strul igår att alla enheter fick för sig att de skulle ha spansk tid istället för GMT. Skall försöka hitta något bra sätt att ligga på för att inte belasta skrapsåren. Har några mindre på häger ben oxå efter at växter rev mig när jag gick i flodfåran och så skrapade jag mig lite i fallet också.

Inga kommentarer: