Det är det jag gillar med musik och särskilt sådana låtar som berättar något. Jocke Berg har alltid varit bra på det, Lars Winnerbäck är en annan vars låtar kan få en mening i mitt eget liv samt Depeche Mode där det ofta är Martin Gores låtar jag fastnar för.
Vaknade i morse när jag skulle skjutsa Vincent till Sävast 07:40 med världens nackspärr och inte har den blivit bättre. Detta gjorde att alla planer på att åka någonstans för promenad och foto fick strykas. Anders och Johanna ville fila på Café Rävasten så jag tog bilen dit och fikade med dem. Mycket trevligt och gott fika.
Väl hemma var det riktigt varmt ute och mina tulpaner hade slagit ut så de fick bli det jag riktade min kamera mot. Först ut var de gula.
Hämtade Vincent i Sävast kl 15:30, de hade vunnit med 6-2 mot Övertorneå. Vincent hade stått och de 2 målen han släppt in var på straffar. "Billiga sådana" enligt Vincent. Han tyckte matchen var lite tråkig, han hade inget att göra. Som målvakt måste det ju vara bra fast det är väl klart man vill ju använda sina färdigheter också och det känns säkert bättre att vinna när man gjort en massa räddningar.
Hade hoppats på film idag eller på onsdag men omständighetern ville annat så nu är det ombokat till onsdag veckan därpå. Liten besvikelse. Behöver de där stunderna av avkoppling, mikropaus i jämförelse med att dra till fjälls men har samma verkan på kroppen och sinnet. Men att få sitta ensam och lyssna musik kan delvis ge samma effekt även om jag kan bli enormt emotionell när jag lyssnar. Idag har Tennsoldater gått på repeat och samma Den västra standen. Den sistnämnda när den drar igång refrängen första gången, då står varje håstrå på min kropp i givakt. Vilket rys alltså. Via den låtens omnämnande av In Liverpool av Suzanne Vega hamnade jag på hennes The Best Of-skiva RetroSpective och lyssnade på gamla godingar.
Skall ta och smörja in nacken med liniment, borde väl slå på bastun också. Den kombon borde göra susen.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar